Året är 1997. Apple har precis offentliggjort kvartalsrapporten och Wall Street fnissar hånfullt i hörnen. Resultatet? Apples största förlust någonsin. Vid den tidpunkten kunde till och med de mest hårdföra fansen – du vet, typen som alltid har en förklaring till varför Apple “bara inte är för alla” – svettas lite mer än vanligt när de såg aktiekurvorna.
Apples aktier störtdök i en fart som bara kunde matchas av Jobs’ temperamentutbrott. Men just denna händelse blev också startskottet för en av Silicon Valleys vildaste comebacker, ledd av en man: Steve Jobs. Om man trodde att han bara kunde göra reality-tv (läs: NeXT och Pixar), hade man grovt fel.
“Apple is like a ship with a hole in the bottom, leaking water, and my job is to get the ship pointed in the right direction.” – Steve Jobs (1997)
Roligt nog var det just denna kritiska situation, där Apple hade förlorat otaliga miljoner (nördfakta: mer än 700 milj. dollar fjärde kvartalet räkenskapsåret), som blev katalysatorn till allt det som idag gör Apple nästan tråkigt framgångsrika. Läs själv hos Cult of Mac om du vill ha svettiga siffror och mer nostalgi.
1997 liknade Apple mest ett sådant företag man bara pratar om på historielektioner – eller i sarkastiska diskussioner på We❤️Apple. Men ändå: Utan iMac, ingen iPhone, ingen Apple Watch. Och det var just detta som låg och pyrde under ytan: en hungrig Jobs och en ledning som till slut lyssnade (nåväl, på en person i alla fall).
- 1997: Den största förlusten någonsin – tack och adjö till flera toppchefer.
- Jobs köper in sig själv (igen) genom NeXT-uppköpet och glider tillbaka till makten.
- Microsoft räddar Apple med ett “räddningspaket” på 150 miljoner dollar. Ironi någon?
- Övergången från beige boxar till färgglada iMacs och techno-glitter.
Man skulle tro att förlusterna var en dödsdom – men för Apple blev de startskottet till innovation. Apple ekonomi blev plötsligt het igen bland investerarna (och fanboys utrustade med PowerBooks och arrogans).
Om du är trött på att läsa om “disruption” och “pivot”, så kom bara ihåg att Apple nästan aldrig blev teknikvärldens kelgris, om det inte vore för en hemsk kvartalsrapport 1997, en panoramisk meltdown på aktiemarknaden – och förstås en comeback iscensatt av Steve Jobs’ envishet att Apple inte skulle likna alla andra.
Nästa gång du klagar på donglepriser och saknade USB-portar, påminn dig själv om att hela imperiet nästan slutade som en fotnot.
Men som i all bra dramatik: Det blir värre, innan det blir mycket, mycket bättre.
Dela: